Slow living

Seiling burde være slow living. En rolig dag på sjøen hvor livet og båten glider frem i omtrent samme takt. Men, med en femåring som påstår hardnakket at seiling er tull og en matros som påstår at vi står stille kan bli for mye for en kapten.

På med jernseilet!

Det är inte bara bara att styra en skuta...........

Vi bestämmer oss för när vi ser solen lysa in genom hyttens ventil att det är dags att segla vidare idag. Planerad rutt över yttre Oslofjorden till Bolerne som tidigare var ett militärt område men som numera är öppen för allmänheten. Tre vackra öar som också tydligen har en unik botanisk fauna.


Seglatsen blev härlig över fjorden med "skarp slör från babord halsar" ( sista meningen fick jag lära mig i skipperens cockpit-guide) :- ) och dagens reflektion utgår från när man tar över rodret....
Det är soligt, vind mellan 6- 9 m/s, segel är hissade och och verkar vältrimmade då vi gör ca 7 knop, GPS fungerar perfekt och det är bara att styra mot nästa way point och trots detta är det inte bara bara att styra en skuta!!!

En fin dag over Oslofjorden

Du befinner dig i stort sett ensam på fjorden men ett kryssningsfartyg som genom kikaren uppfattas som en prick i horisonten ena minuten kan ca fyra minuter senare vara en helvetets stor båt som håller samma kurs som du själv har.

Du har vindar som plötsligt tar en annan riktning som varken yr.no, SMHI eller sjörapporten sagt ett ljud om.

Du ser bojar med eller utan flaggor, klot eller kryss som betyder att du har fiskeredskap som ligger på din kurs och då är frågan, vilka är överseglingsbara och vilka är INTE överseglingsbara???

Du upptäcker fiskebåtar som ligger still eller förflyttar sig långsamt och naturligtvis ligger din kurs i linje med fiskebåtens akter och där du kan räkna med att det finns en trål hängande och du vet att du alltid har väjningsplikt för kommersiell trafik.

Du är ouppmärksam 10 sekunder och ett vindkast eller den sjunde vågen som tydligen är större och mer oberäknelig får dig ur kurs....

Vindindikatorn som visar vart vinden kommer ifrån måste du hela tiden ha ett öga på samtidigt som du får kasta ett getöga på GPS för att se att du håller kursen samtidigt som du har koll på horisonten samtidigt som du parerar ett oväntat vindkast samtidigt som du funderar på...........

Under segel

Hur lång tid det rimligen kan ta för en kapten att pissa!!!!
Nä som sagt, det är inte bara bara att styra en skuta......

unik botanisk fauna.

Sothis alene på Bolærne

Majdimma, systemsvikt och alarmhelvete!

Tåkehelvete!

Vi har tagit semester i maj, ett önskemål som jag haft i många år som nu äntligen blir av. Jag kommer direkt från jobbet med Bastø färjan med avsikt att lossa förtöjningarna så fort som möjligt men dimman ligger som en våt och kall yllemössa i hamnen och mistlurarna ljuder över fjorden. Är överens om att det inte är särskilt sjömannamässigt att ge sig ut och bestämmer att vara kvar över natten på Solvikens gästbrygga som är en trevlig båtförening i vid Indre havn i Horten.

Lite god mat och en kall öl på kvällen får oss både i en semesterkänsla som vi längtat efter.


Efter en god natts sömn är allt förberedd för en seglats på en veckas tid. Båten er sjösäkrad, vattentankarna fyllda, sopor kastade och instrumenten slås på och fungerar som det skall - NOT!!!

Seatalk GPS kopplingsbox

No fix på GPS, som tydligen efter googlat, kan tyda på att GPS antennen är gone!!!
 
Hmmm..... Vad skall vi göra nu?
Vi bestämmer oss för att installera en ny GPS antenn trots att vi har både papperskartor och iPad med aktuell kartöversikt. Under ett antal intensiva timmar startar ett "ratrace" till olika båtbutiker i både Tønsberg och Moss och får vi slutligen tag i det vi behöver för att installera ny GPS antenn. Under kvällen, efter en god middag med fläskfile och ugnsbakade grönsaker, är det bara att i stort sett riva loss inredningen för att följa GPS antennen väg genom skrovet medan regnet öser ner på utsidan. Bestämmer oss också för att passa på att lägga in en reserv VHF kabel för framtida bruk.

SeaTalk konverterboks på plats

12 maj vaknar vi stela och med viss träningsvärk i kroppen efter föregående arbetsinsats då vi båda ålat och vridit kroppen i alla riktningar för att komma till i möjliga och omöjliga kringel och krokar men vi har en GPS antenn som fungerar som den skall.




 

Dags att kasta förtöjningarna och ge sig av!!!  Strömstad är destinationen för dagens rutt. I Oslofjorden blåser vind från sydöst 4- 5 m/ s , storsegel hissas men vi låter motorn också gå för att slippa kryssa hela fjorden. Vinden ökar och kommer som mest 13- 14 m/ s och vi ligger ordentligt på sned enligt min mening som inte delas av kaptenen ombord men som lägger båten mer upp mot vinden för att minska krängningen.

Plötsligt ljuder det första, av många larm denna tur!!!
Larmet som signalerar att vi är på orent farvatten ljuder från GPS vilket får mig att spetsa ögonen och spärra upp ögon för att förstå vad jag skall uppmärksamma eftersom jag inte vilket alarm som ljuder och vad som lämpligen bör göras i situationen. Kaptenen däremot ser helt oberörd ut, har inte hört någon alarm men väl uppmärksammat det visuellt på skärmen. Inget att bry sig om tydligen eftersom kapten tydligen lekte lite med de olika funktionerna på båtens GPSsystem.

Plötsligt hörs ett nytt larm från båten som tydligen bara uppfattas av mig för kaptenen ser fortsatt helt oberörd och frågande ut när han ser min reaktion. Jag tar mig raskt ner i båten som ligger rejält på sned, en liten vit dosa i vår hytt blinkar och tjuter ilsket, tar mig upp igen i cockpiten och får reda på att det låter som det kan vara vattenlarmet!!! Detta alarm skall tydligen indikera om att det kan finnas vatten i maskinrummet där vattensensoren finns.
Ner igen och får upp luckan till maskinrummet men upptäcker inget vatten. Alarmet fortsätter att tjuta men detta är inget som imponerar på kaptenen som fortsatt inte hör alarmet och som slutligen helt sonika river ut batteriet???!!! och samtidigt bedyrar att det är inget som man behöver fästa någon särskilt vikt vid, i alla fall inte just nu. Menar att han tydligen installerat vattensensoren för lågt inne i maskinrummet.

Larm från autopiloten hörs kontinuerligt under turen men detta är inte heller
något som får någon särskilt uppmärksamhet från kapten som inte hör larmet men väl ser det på displayen och detta sker ju om man väljer en annan riktning än man lagt ut tidigare och tro mig, även jag struntar till slut i detta alarm som tjuter från och till.

Det börjar nu gå upp för mig..... i viken grad kaptens hörselnedsättning är och att han egentligen inte hör något av de larm han installerad för vår säkerhet och kaptenen kontrar med att det är för att jag ska känna mig trygg men att det uppenbart verkar ge motsatt effekt :- )

( Detta får mig också att minnas ett annat tillfälle under förra sommaren.....då vi ankrat upp på svaj vid Bustein i skärgården i Oslofjorden. Vi hade fått information om att vinden skulle öka och jag tyckte nog att vi låg lite för nära land för att det skulle kännas helt tryggt så kaptenen bestämmer sig för att använda sig av det ankar alarm som finns installerat på vår iPad. 

Sagt och gjort och vi törnar in och jag väcks ca 1 timme senare av att ankaralarmet tjuter......väcker kapten som inte hört något och som tar en snabb titt på skärmen och en snabb titt på omgivningen runt båten och därmed
konstaterar att ankar alarmet inte är tillförlitligt, stänger av iPaden och vänder sig på sidan och somnar om... ....jag får inte den ro som kaptenen tydligen har och får vara nattens manuella ankar alarm med lägeskontroll vart 30 minut....vilket i sig visade sig vara helt onödigt då båten inte rört sig en tum under nattens kastvindar....
Dagen efter är kaptenen utsövd, pigg och alert medan sömnbristen svider i mina ögon )

Nåja.... åter till dagens färd......och det faktum att kaptenens hörsel lämnar en del övrigt att önska, kommer vi dock överens om att det han inte hör kompenseras med att han ser det jag inte ser... på grund av mina inte helt pålitliga ögon på långt håll : - )

Vi anländer till ett stilla och lugn hamn i Strömstad vid 22 tiden och efter sen middag somnar vi gott in..........
För att väckas en timme senare av nästa larm som tjuter, kollar snabbt av vatten alarmet som fortsatt inte har något batteri och konstaterar också att det är inte brandlarmet, ett larm som jag känner jag igen eftersom det aktiveras vid viss matlagning.
Ljudet kommer från durken i salongen...... Väcker kapten som inte hört något, förvånad??? Nä inte särskilt....och nu är det alarmet som varnar för propan gas!

Upp med durkskivor och vi luktar efter gasdoft men vi kan inte känna någonting.. Gasen är avstängd och elementet slås omedelbart av...... Ingenting som kan tyda på att gaslarmet skulle vara indikerat......enas till slut om att det måste vara fel på larmet om somnar faktiskt gott in igen.....men det faktum att gas alarmet aktiverades måste naturligvis undersökas.

Den tunghørte kaptenen nyter spagetti.