onsdag 25. juni 2014

Dag 56 - Merci beaucoup captaine!

UMaastricht Bassin haven
Sol och vindstilla

Kapten spänner musklerna innan morgondoppet
Idag går färden vidare söderut. Vi är nöjda över vårt uppehåll i haven Bassin och inte minst all den flärd och lyx som jag kom i åtnjutande av för en billig penning;-)

Nu lämnar vi Nederländerna för denna gången och passerar gränsen till Belgien. Vid Elsluce De Lanaye skall vi inklarera och registrera båten för att få tillstånd att få färdas på kanalerna i Belgien. 

Att inklarera och sköta andra formella kontakter med myndigheter är matrosens arbete och därmed är jag enligt kapten uppgraderad till Liaisonoffiser. Jo jag tackar jag:-) 

Esluce De Lanaye slussar upp 13,5 meter och ska enligt uppgift ha flytande pollare och vänligt slusspersonal. Om vänligheten är kopplat till rekommendationen att lämna ett litet bidrag till kaffekassan vet jag inte men vem skulle våga chansa! 
Fransk "fusklapp"
Ett annat delikat problem är också att denna delen av Belgien, Vallonia, är väldigt stolta över sitt språk som dessvärre är franska. 
Enligt kapten bör jag kunna detta då jag i svagt ögonblick  berättade att jag läste franska under två terminer i sjuan och har således fått ansvaret för att sköta all kommunikation via VHF i alla fransktalande länder. Merci beaucoup captaine!

Nåväl, inklareringen går fint även om tjänstemännen på slusskontoret ser väldigt frågande ut när jag på bästa " skolfranska" försöker förklara mitt ärende. Kanske 5 euro sedeln som jag la i skålen på skrivbordet underlättade. 
Inklarerad och registrerad besättning?

Här är det också på sin plats att hylla  och prisa alla finurliga "appar"som hjälper mig med översättningar och uttal. Tar härmed ödmjukt tillbaka alla åsikter och uttalande som jag haft genom åren gällande mobiltelefoner och dess funktion! ;-) 

Vi kommer in i slussen utan större problem och idag har vi sällskap med en stor läkter och två stora motorcruisare. Dessvärre verkar den  ena cruisaren inte fått med sig att det är kutym att ge plats åt efterföljande båtar och har lagt sig långt bak vid slussdörrarna. 
Detta innebär att vi snirkla oss förbi för att komma till framför honom och tätt bakom läktern. Tack för den ja! 

Hittar en pollare och binder. Den andra motorcruisaren ligger bredvid oss på motsatt sida. 
Och så börjar slussningen, vi stiger sakta uppåt på de automatiska pollarna och båten ligger stadigt längst slussväggen.....men inte för alla!! 

Motorcruisaren som ligger bredvid oss får plötsligt stora problem då de automatiska pollarna inte är så automatiska längre och repet verkar ha fastnat och försvinner lodrätt ner under vattenytan. Kvinnan på båten sliter allt vad hon kan för att hålla båten vid slussväggen. Plötsligt ryker knapen också och båten börjar skena bakåt och åt sidan, alltså mot oss, i slussen. Mannen rattar allt vad han förmår och tack och lov har han både aktertruster och bogpropeller  och lyckats så småningom rätta upp båten så att kvinnan får tag i en stege och lyckas få fast båten igen.... Och vi andas ut i ren lättnad.
Man känner sig ganska maktlös eftersom man inte har någon större möjlighet att hjälpa till i ett sånt läge. Vi har ju också tvärat i en sluss och det är inte ett dugg spännande!

Situationer händer väldigt snabbt när de väl händer. Strömmar från vattenmassorna som virvlar i slussen och propellerströmmar från stora läktrar påverkar båten i alla riktningar och får den att fara runt som en barkbåt i en vårbäck. 
Vi tror kanske att de gjorde två misstag. Det första att de förtöjde båten i pollaren som borde fungerat men inte gjorde det och det andra misstaget var att de inte hade en lina från aktern. 
Detta tar vi definitivt med oss som en lärdom och en ödmjuk inställning till slussning bör man ha.

Ytterligare tre fullpackade slussar passeras och vi flyter ner för Albertkanalen som efter Li'ege förenar sig med Maas som nu heter Meuse kanal innan vi lägger till för natten strax utanför Huy. En väldigt trevlig liten hamn med en engelsktalande hamnkapten. Yes!
Li´ege


Huy

Träffar också på manskapet på båten " Drömmen" som vi mötte i Hannover och de första landsmännen till Tom. Ett norskt par som är på väg till Medelhavet och har tagit tjänstledigt ett år. Vi bjuds ner i deras båt och har en väldigt trevlig kväll innan vi knoppar in lång och innehållsrik dag.
Körsbärsöl och kvällssol i Huy